Egentligen är det min sjal som har tre kanter förstås! Den här sjalen skapades på min nya triloom av en kombination av köpegarner och egna handspunna och färgade garner. Allt i ull förstås.
Sjalen såldes i somras på konsthantverksbutiken Turbin i Ockelbo.
https://www.facebook.com/share/p/186GHTD1kL/
I beg forgiveness for long silence. I have very slowly and meditatively been working on my huge stash of wool. Slowly, since I have been spinning with a spindle. Here is a link to a page with some results.
Jag har spunnit en hel del thick and thin garn av den vita fluffiga ullen. Det blir ett entrådigt garn som ger mjuka halsdukar när man stickar med det. När halsduken är färdig färgar jag den. Jag har testat en hel del olika sätt att färga för att se hur det går att blanda färger, få dem att tona in och ur varandra, skapa symmetri där man vill ha det osv. Det är jättekul!. Här är ett foto på hur en färgad halsduk kan se ut och en ofärgad bakom.
Tretrådigt i ljustblått som skiftar i grönt och en blåare tvåtrådig.
Ullgarner i både två- och tretrådigt, färgade med syrafärger och redo för butikerna i Skärså och Ulva kvarn.
Från tackan till stickan representerar garner som startat sin resa på gårdens täkter. Fåren går och betar och ullen växer. Ullen klipps, rensas, tvättas, kardas, spinns och färgas.
Råsilke kan komma i lite olika former, bland annat som sk ”hankies. De är resultatet av att man öppnat puppan och dragit och tänjt ut silkeskokongen över en ram. När sedan flertalet kokonger är sköljda och upptänjda bildar de en liten hög med hankies. Gissar att ordet kommer från handkerchief eftersom högen liknar en hög med näsdukar.
Från en sådan hög kan man dra loss ett litet lager i taget. De här lagren kan man sedan dra ut till fibersträngar som man antingen klipper upp och spinner in i ett garn, väver in i ett tyg eller använder i nunotovning. Det finns många fler sätt att använda silket.
Jag färgar mina hankies eftersom den fibersträng man sedan drar ur dem blir så fantastiskt färgad.
Cosplay, Outlander eller bara extra värme i vardagen?Ca 21-22 cm långa, täcker en del av handen, bra passform vid handleden och går långt upp på armen. Kan bäras med tröja under höst och vår eller som extra under jackan.Behöver du bevara värmen vid camping, fiske eller utomhusarbete? De här värmarna är enkla att ta av och på och mångsidiga.#Outlander#cosplay#medeltid#medeltidskläder#handledsvärmare#pulsvärmare#lösärmar
Så kom dagen när den öppna spisen äntligen var i bruk. Den är både stor och så öppen att den kunde duga till ett slott. Jag har alltid haft en vurm för enorma öppna spisar i stil med de på Skokloster Slott. Miljömässigt är de ett uselt värmealternativ och i de stora slotten eldade man för kråkorna dagligen. Det är ändå något speciellt att kunna ladda in stora vedträn och inte behöva bry sig nämnvärt om de är av rätt längd eller rätt tjocklek för att passa luckan. Den lilla vedspisen i köket kan ibland kännas frustrerande gin på vilken storleks trän den kan tänka sig vilja acceptera. Det här, det är en spis för en mugg choklad; eller annan passande brygd. Efter flera årtionden av blockade rökpipor är denna spis nu det bultande hjärtat i huset.
Spisen fick en ny gnistplatta runtom på golvet och ett sprillans nytt gnistskydd framför elden. Älskar den enkla runda formen och att den inte är smyckad med någon extra smidesdekor. Det är brasan man vill beundra trots allt och inte skyddet.
Äntligen, efter alla dessa år, börjar arbetet med att avhysa kajorna. Det finns en fin öppen spis i den mellersta salongen som kan värma upp det anslutande köket på nedre våningen så att man skulle kunna nyttja brygghuset även under den kalla säsongen. Det har dock inte gått att elda på flera årtionden då kajorna haft skorstenen som sitt hem. Via köksventilen har jag kunnat dra ned några arma kajungeskelett tillsammans med annat bråte, men det är vida känt att kajbor kan vara robusta, så jag kan lova att där finns mycket mer att hacka loss.
Den här konstiga säsongen med karantän och jobb på distans har skapat ett lite underligt tempo. Å ena sidan har flera surdegar kunnat tas om hand tack vare mer tid hemma och färre externa distraktioner. Å andra sidan sitter alla som i ett vänteläge. Det sägs att vi vänder oss mera inåt pga det som händer. Ifrågasätter våra liv och våra livsmål och det kan tyckas att det är bra. Alldeles oavsett hur det blir. Att ibland ställa sig frågor om livets värde är bra.
På en mer trivial grund har jag glatts över att plattformen kring skorstenen kom först nu när årets kajbebisar hunnit flyga iväg. Det fick bli en till säsong av kajor på Jakobs.
Är man sötast i hagen måste man också ha ett fint namn! Svanhilda fanns som fornnordiskt alternativ men den lilla -ur ändningen enligt isländsk variant gör henne rättvisa, eller hur?!
Amela är trots sina unga år den vi nu tror träder fram som ledare. Kommer tackorna fram i en rad är det alltid Amela som tar ett eller flera steg ur ledet och kommer och hälsar först. Hon är ung vilket visar att det inte alltid är ”äldst som är äldst..”. Tyvärr finns inga foton på det men när hon var ett litet lamm brukade hon hoppa upp på sin mammas rygg och stå där i majestät. Lite äldre använde hon alla tackor som grodhoppsstativ för att komma fram till maten. Förra våren såg och också många tackor helt förfärliga ut i ryggpälsen där hon hade lyckats tova till dem med sina gratisskjutsar.
Sen har vi förstås Oskara. Gosig som få. Älskar att bli kliad. Snäll. Och en bra mamma.
Och sist för denna gången några närbilder.
Bondessan på Jakobs 