Jag har roat mig med att färga lite mera garn. Den här ullen kommer från mina får. Här ser man resultatet på ax till limpa – klippt, sorterad, tvättad, kardad, spunnen, färgad och då har det ännu inte ”blivit något”.

För det är nu man kan sticka, väva eller virka. Just de här garnerna är ganska tjocka för att sticka och virka så jag kommer att väva med dem. De ska bli nya trekantssjalar på min triloom. Se exempel på en triloomssjal i ett inlägg lite längre ned.

Färgerna blev höstigt fina – milda och lite avmattade – precis som hösten är. Trots all sin färgprakt ser man att löven förlorat sin kraft och att gräset inte längre kan mätta djuren lika bra. De gröna färgerna är så gröna och fina ännu på täkterna och i trädgården, men dovare och lite mindre glansiga – om ni förstår hur jag menar! Nu får jag börja para ihop mina garn med andra garner -vissa inköpta och industriellt tillverkade och vissa spunna av mig. Tycker det blir fint när sjalen har garn i olika textur och tjocklek. Sen är det också en prisfråga. En stor sjal vävd av bara hemspunnet skulle kosta så mycket att få har lust att betala. Det blir mer överkomligt om man blandar hand-med fabrikstillverkat. Tacknämligt nog mer spännande resultat också. Olika garn ger oväntade resultat när man lägger dem bredvid varandra. Det lär komma bilder på det senare under hösten.

Jag är ju vanare med lite snällare klimat. Hösten kan pågå långt in i november och kanske t om början av december enligt den inre årstidsklocka jag har. Här på gården har jag fått lära mig om helt andra vintrar. Den första vintern hade temperaturer som jag aldrig upplevt innan och den pågick, det året, i 5,5 månader. Jag trodde jag skulle dö. Det kändes under de så kallade vårmånaderna som att mitt liv hade blivit som i filmen där han katapulteras tillbaka till samma dag, samma vecka, om och om igen.

Sen har några vintrar varit snällare och andra har kommit med snö i oktober och det har legat kvar till april. Jag vet inte om man kan vänja sig. Det var en vår där snön låg kvar så länge att jag i flera veckor efteråt hade lite småångest på morgonen när jag skulle titta ut om snön kanske kommit tillbaka? I juni liksom. Nåja, så länge man har hus är det ändå ett hanterbart problem. Men jag tror att precis som vi har våra biorytmer – om man är morgonmänniska eller nattsuddare – så har man årstider som fungerar bra för ens kropp och själ och andra som fungerar sämre.

Här kommer i alla fall två bilder. En tagen på slutet av sommaren och den andra tagen nu, mitt i oktober! Ännu är det mild höst i år. Gräset är grönt även om träden är gula. Allt är vackert och luften känns både frisk och mild samtidigt.

Jag har längtat efter en långt utdragen höst känner jag. Tänk om den fick fortsätta ett tag till. I min längtan ser jag lugn utevistelse med hundarna, men i själva verket är väl en mild höst för att jag ska kunna fortsätta springa runt på gården med sista minuten fixotrix. Kanske det där gräset under hösamlaren skulle kunna hinna klippas en gång till? Who knows?

I somras insåg jag att jag behövde ett torrt skåp för mina trädgårdskuddar, kanske en förpackning servetter, myggspiraler, tändstickor osv. Jag hade provat med en plastlåda med lock men den höll inte för regnet och fukten. På något sätt kröp fukten in i lådan och servetterna var en klump papier mache.

Sagt och gjort. Jag hade en gratis träställning som ngn byggbutik kastat ut med sina engångspallar som jag använt som pedestal för blomkrukor. Den blev en bra grundstruktur för ett skåp.

Jag sågade vanliga tunna plankor till en fjällfasad. Byggde till en botten, en hylla och plastade in den nedre delen med ett gammalt duschdraperi.

Sen behövde jag plasta taket och spika fast ett till lager skivor, bredda framsidan med foder och hitta en dörr. Jag hade ett gammalt fönsterfoder som var halvruttet men som med lite sandning och olja blev riktigt bra som dörr. Baksidan av dörren var plast och framsidan en gammal spannmålssäck.

Och där var den färdig. Det går snabbt att kasta in soffkuddarna i den när regnet kommer och hyllan kan användas till enstaka verktyg som behövs snabbt under en dag.

Jag är överförtjust i detta skåp och särskilt för att dörren hamnade på sniskan. Också för att många brädor till skåpet valdes just för att de var ett steg före återvinningen. Med lite sandning och olja har de fortfarande ett syfte. Skåpet ser gammalt ut, vilket är det jag vill. Lite mer karaktär och patina än en trädgårdsplastkoffert för soffkuddar för dyra pengar. Den här kostade i princip ingenting och är mina ögon vacker. Hoppas du tycker det också!

Hösten är ullens tid. Egentligen är alla årstider ullens tid, men på hösten klipper man den finaste ullen på fåren. Den ullen som varit ute på fåret hela sommarsäsongen. Som tvättats av regnet och som inte samlat en massa bös från torrt hö under vintermånaderna. Det sitter ett och annat fröax på ullen och någon kardboll men i stort är det en väldigt fin ull. Mycket av vårullen går också att ta om hand men den kräver mer handpåläggning och är kanske mer begränsad i användningen.

Här i bilderna syns ull som handtvättats och sköljts några gånger. Som sorterats och nu kardas. Sen kardar jag ullen en gång till med handkardorna till sk rolags från vilka jag spinner. Då kan jag spinna både med slända eller spinnrock. När garnet är klart tvättar jag en gång till. Denna gången tvättar jag hårdare för att få ut alla sista orenheter. Sen kan garnet färgas eller användas au naturell!