Så kom dagen när den öppna spisen äntligen var i bruk. Den är både stor och så öppen att den kunde duga till ett slott. Jag har alltid haft en vurm för enorma öppna spisar i stil med de på Skokloster Slott. Miljömässigt är de ett uselt värmealternativ och i de stora slotten eldade man för kråkorna dagligen. Det är ändå något speciellt att kunna ladda in stora vedträn och inte behöva bry sig nämnvärt om de är av rätt längd eller rätt tjocklek för att passa luckan. Den lilla vedspisen i köket kan ibland kännas frustrerande gin på vilken storleks trän den kan tänka sig vilja acceptera. Det här, det är en spis för en mugg choklad; eller annan passande brygd. Efter flera årtionden av blockade rökpipor är denna spis nu det bultande hjärtat i huset.

Spisen fick en ny gnistplatta runtom på golvet och ett sprillans nytt gnistskydd framför elden. Älskar den enkla runda formen och att den inte är smyckad med någon extra smidesdekor. Det är brasan man vill beundra trots allt och inte skyddet.