Våren känns tidig i år även om vädret växlar och blåsten gör att kylan tidvis känns bitig. Ljuset flödar och den alldeles underbara fullmånen i februari gör att nätterna är ljusa. Livet vaknar.

Då dyker dammkornen i synfältet som speglas i ljuset från de smutsiga fönstren och allt det där ofärdiga som legat vackert under snö kommer fram. Det är både härligt och hemskt. Givetvis är det Luther och samvetet som ger den där skuldmedvetna tunga känslan av allt ”ogjort”, men vårens primitiva kraft går inte att ”skulda” bort. Livet är härligt och man gör det man kan!