Sedan länge har vi levt med funktionstyger (som vi nu vet läcker mikroplast i tvätten som vi sköljer ut i haven), nylon, polyester, akryler och låtsasläder. Man behöver inte vara någon överdriven miljökämpe för att ha förstått att vi behöver börja komma ihåg och lära oss på nytt hur de naturliga materialen känns och hur de kan användas.

På Sicilien finns en numera äldre kvinna som är den sista på jorden att skörda havssilke. Hon dyker ned och in i underjordiska grottor där hon skördar detta underbara material gram för gram. Sedan sorterar, tvättar, färgar, förbereder och spinner hon det till garn. Garnet kan stickas eller användas till broderier. Hon gör detta som ett kall och förväntas efterträdas av en dotter, men vad händer när de sista som kan nyttja naturmaterialen försvinner? Om de gör det? Måhända, är vi faktiskt på väg att vända redan nu. Vill tro att allt modernt intresse i spånad, vävning, omställning, odling och läderhantverk väcker inte bara hopp men ger också ett resultat.

Här är våra första försök i att förstå hur man kan garva vegetabiliskt. Det är ett arbete som kräver lite kraft i nyporna när skinnen ska rensas och sedan töjas så luft kommer in i dem så de blir mjuka. Det är också bitter-sweet när man så väl minns djuret denna fäll satt på. Han var ståtlig då och man kan hoppas att vi kan visa hans liv respekt genom att göra något fint av fällen. Det är ett livets kretslopp. På gott och ont. Allt av värde som kan bevaras och åternyttjas besparar miljön.