Åsenfår tillhör allmogefåren. Just denna typ av får påfanns på 1980-talet i Åsen, Dalarna. Då var de också utrotningshotade och har varit föremål för systematiskt genbanksarbete sedan dess med stöd av Svenska allmogefårföreningen. Numera finns det så många besättningar av Åsenfår att man inte längre (eller för närvarande behöver vara så orolig).

Det speciella med allmogefårens ull är att den ofta är mångsidig i t om en liten flock. Lammullen och tackullen skiljer sig bland alla får förstås. De förstnämnda ger mjuk ull och de äldre djurens ull kan istället vara lite sträv pga märghåren eller täckhåren. Med allmogefår är det dessutom så att de varierar. Vår Runa och Ödgärd t ex har alltid haft en lite smålockig och krusig ull som känns väldigt mjuk och gosig. Alfhilda och Ärngunna har haft lite silvertonade, rakare och silkiga lockar. Mektild med sina märghår och ett alldeles dunigt underull ger mjuka och samtidigt hållbara garn.

Ullen kan spinnas en, två eller flertrådig. Den kan spinnas till ett hållbarare vävgarn eller ett fluffigt halsduksgarn. Finessen med att hålla får i allmogen var att man med hjälp av en liten flock kunde sortera ut sitt sockgarn (hållbart!), underklädesgarn, tröjgarn osv. Det sämsta kan nästan alltid tovas och filtas. Här följer några foton på några av sommarens garner.

Ett entrådigt garn som kan användas både till att väva och sticka med.

Här kan man se garnets ”studsighet”.

Här har jag spunnit otvättad ull direkt från lock och mycket löst dessutom. Det fluffade till sig ordentligt vid tvätt.

Detta är blandad ull, färgad med Herdins ullfärger och spunnet som konstgarn med både lite lintrådar, köpegarn med någon paljett och lite smått och gott.

Denna härva består av 50/50 Åsenull och Angorafibrer. Resultatet är ett kompakt och mycket varmt garn som är mjukt och kan ligga direkt mot hud om man vill.

Spånad är både lugnande och kreativt. Den som ännu inte provat har något att se framemot!